fredag 22 juli 2011

Rundan

Senast jag sprang min testrunda på nästan 22 km var i början av maj, d v s före Icaloppet och Stockholm Maraton. Då sprang jag i 5:11-tempo. Det är över två månader sedan. Idag kände jag att det var dags att testa formen. Det kändes lite nervöst. Jag har haft svårt att komma igång efter maran och nu skulle jag se svart på vitt om jag utvecklats, stått stilla eller tappat. Mina stortånaglar har fortfarande en svag nyans av blått efter Stockholms blodbad, men i övrigt känner jag mig frisk och kry.

Jag joggade runt en kort stund som uppvärmning och sedan sprang jag iväg. Den första mellantiden är vid backen vid korsningen Strandvägen och Granatvägen och idag hade jag sprungit dit på 26,45, vilket var 15 sekunder fortare än senast. Det kändes bra och med tanke på att tempot till viss del bestäms av omedvetna kalkyler så bådade det gott. Efter korsningen följer en lång tung backe förbi Björnstigen. Den kändes ovanligt bra. Jag brukar sakta ned lite på toppen och hämta krafter, men idag sprang jag ganska lätt över krönet. Nästa mellantid uppe vid Myran slog jag med 20 sekunder. Nu hade jag hälften kvar och jag var en halvminut snabbare. Jag gjorde en snabb kalkyl i huvudet. 30 sekunder snabbare på 11 km blir ungefär 2-3 sekunder snabbare per km.

Efter Myran är det dags för några platta kilometrar utan några större backar. Jag gillar att springa när det är slätt och plant och det går lite fortare och i jämnare takt. Sen följer en jobbig del när jag ska 4 km in på en väg och vända och det är några rejäla upp- och nedförsbackar som sedan blir ned- och uppförsbackar på vägen hem. Jag låg 40 sekunder före min senaste mellantid när jag vände. Då är det bara 4 km kvar. Jag brukar alltid få lite nya krafter när jag vänder och ytterligare krafter kommer när jag klarat den sista tunga backen, som om hjärnan känner sig säker på hur mycket som återstår och vågar minska på tröttheten. De sista kilometrarna går på asfalt och tempot låg på 4:30/km. Tänk när man kan springa ett helt lopp i det tempot. Kommer jag någonsin att klara det?

Det blev rekord på testbanan: 1,51,08! Det blir en kilometertid på 5:08. Men jag gör ingen gest när jag springer in på garageuppfarten. Ingen annan än jag känner till min prestation. Men jag är lika glad för det. Resten av dagen känns allting så lätt.

Drivkrafter
Vad driver mig? Jag får ofta den frågan från oförstående personer. Ingenting, har jag lust att svara. Jag har några mål som jag siktar mot, men de är egentligen inga mål. Fast det brinner en eld därinne och den tar sig olika uttryck. Alla människor föds med en livsgnista och alla brinner någon gång i sitt liv för någonting och den stora utmaningen är att hålla elden vid liv.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar